Jag klarar det inte så länge till

Jag vill verkligen inte träna idag. Eller jo, jag vill träna. Men jag har absolut ingen lust att gå till ett organiserat träningspass med massa människor som bara är falska. Jag vill cykla minst en mil, för det var så uppfriskande och det kändes som om det verkligen gav något. Och efter cyklingen vill jag ha styrketräning hemma, i källaren. Det är vad jag verkligen känner för, men det kommer inte att hända. I stället börjar min träning klockan halv åtta och slutar klockan nio. En och en halv timme utan enbart tristess. Det är inte det att jag inte klarar av det, för då skulle jag ha gett upp för länge sedan. Saken är den att jag verkligen inte vill, att det känns som om jag tränar hanboll för alla andras skull och inte för min egen skull. Jag tränar för mina föräldrar och för mina kompisar (som inte ens går i handboll!). Jag vill cykla i en eller två timmar och sedan bara sova, eller kanske läsa lite. Jag vill INTE gå till handbollsträningen och låtsas som om allt är okej, och stå i utkanten och låtsas att jag bryr mig.

Jag försöker inte ens

...och alla har sina grupper, som de har haft hela tiden. men jag står någonstans i utkanten och iaktar allt. min lilla grupp finns inte kvar längre, den fanns nästan inte ens även då den fanns. och jag kommer inte in någonstans, utan står för mig själv utan att vara någonting alls egentligen. en som iaktar och bara säger någonting om någon säger något till mig. och jag har redan gett upp hoppet, jag försöker inte ens.

ARGH!

Och varför i helvette har menyn hoppat ner!?


Och vad fan gjorde så att den hoppade upp igen!?

En Leo och en whiskey

Jag var hos frissan idag. Ungefär 1 centimeter reducerades men det var det värt, eftersom det var mammas pengar. Gick sedan till bokhandeln med I Was Made For Loving You i öronen. Frågade om jag kunde prao där vecka 46, det kanske jag skulle kunna. Praoar vecka 45 också, vi får se var det blir någonstans. Jag vet att jag är sent ute, men vafan, det löser sig. Jag känner för ett långt djupt samtal med någon skön människa, och en whiskey och en kaffe. Det skulle inte sitta fel. Men i verkligheten måste jag göra klart en bokrecension som ska lämnas in på fredag, och jag har ingen inspiration eller motivation alls. Ge mig en musa, gärna en snygg, manlig sådan. De som har läst systrar i jeans - fjärde sommaren fattar vem jag menar när jag säger LEO. Ge mig honom! Snälla...?

Och jag tror tyvärr att det stämmer

Jag hade tänkt cykla en mil idag. Men storebror har tagit sin cykel som jag hade tänkt låna, så det sket sig. Dagar som denna känns det som om jag inte lever mitt liv fullt ut, som om jag inte utnyttjar det tillräckligt. Jag har varit på Bokmässan med mamma idag. 15 böcker för 600 kronor, det är inte så illa. Sedan köpte jag ett träd för 20 kronor också, det var duktig av mig. Well, back to the subject. Solen skiner, himlen är någolunda blå och här sitter jag och skriver saker som inte tillför någonting. Vad gör det för nytta? Ingen alls. Det känns verkligen som om jag slösar bort mitt liv. Och jag tror tyvärr att det stämmer.

Brand

Idag vill jag ha rödbrunt hår.

Krama en kattunge

J A G   V I L L . . .
...ha någon som jag kan prata om allt med
...vara kär, lyckligt kär
...träffa fredrik igen (seglar-fredrik)
...skriva en bok, en självbiografi kanske
...ha någonting att skriva om i så fall
...veta hur det känns att vara hög
...att man ska kunna hoppa mellan olika åldrar
...flytta, fast ändå inte
...äta körsbär
...ha massa olika sorters skor, älskar skor
...vara någonstans där ingen vet vem jag är
...ha massa nya kompiar och behålla de gamla
...att mormor aldrig dör
...vara motiverad
...kunna springa ett maraton
...vara smal
...kunna ta saker på allvar
...kunna hjälpa människor
...vara viktig
...jag vill skänka en miljon, även om jag inte har nån
...kunna rita som en gud
...kunna måla som en gud
...kunna sjunga som en gud
...ha en söt/het/bra/ny cykel
...ha råd med en systemkamera
...vara nöjd med mig själv
...kunna kontrollera mig själv
...ha vänner som alltid vill vara med mig
...känna att jag tillför någonting
...krama en kattunge


Upp på böljan den blå

Onsdag till fredag upptäckte jag ett nytt intresse.

Segling.

Jag har aldrig provat på det tidigare, så det kom nästan som en chock för mig att jag blev så biten av det. Hela klassen hade hyrt ett segelfartyg med besättning och allt, i två nätter. Alltså tre dagar. Jag hade ingen tidigare erfarenhet av segling, och de hade inte de andra i klassen heller. Eller vissa seglar mindre jollar, men de är ju ingenting mot stora Atlantica, som skeppet hette. I alla fall seglade vi från Göteborgs hamn på Onsdag morgonen, jag tror att klockan var runt tio. Kaptenen Jösse, en himla go gubbe, presenterade resten av besättningen.

Fredrik (aka Måns, Arhur, Chuck m.m.) = en riktigt härlig, fast ganska dryg, grabb från Stockholm. Han och jag blev kompisar, vi kaxade oss mot varandra hela tiden. Jag är riktigt duktig på att kaxa mig ska jag säga er. Massa kärlek till den grabben. <33

Emma = Snäll tjej som var riktigt duktig på segling. Kanske var hon aningen tyst, men trevlig ändå. Hon och Fredrik hade något ihop x)

Pontus (aka Åsa, Pontan) = Grabb med bred Skånska. Han var ganska tyst, men go ändå.

Japp, det var besättningen det. Och sedan var det ju hela klass nio C, vi var "lärlingarna". Jag älskade allting de dagarna, det var verkligen bland det roligaste jag någonsin gjort. Så jag, Hanna, Mathilda och Miranda hade tänkt anmäla oss till seglarskolan sommaren 2009. Tänk att få segla i TVÅ HELA VECKOR!!


Tre små necessärer

Imorgon ska vi segla.
Sista klassresan.
Ska vara ute tre dagar.
Det kan bli bra.
Kan också bli skit.

Det är ganska härligt att skriva så smalt, det ser ut som en dikt. Det ser ut som om det var skriver betyder någonting. Det gör det inte. Det betyder inte mycket. Det betyder inte mycket för mig och det betyder inte mycket för någon annan heller. Men jag kan låtsas bry mig. Fast det är nog trevligare att skriva bredare, som jag gör nu. Man måste ju utnyttja utrymmet. Eller det är ju egentligen inte nödvändigt, det är bättre att inte fylla allt. man kan låta lite blank vara kvar. det kanske väcker några frågetecken. Och frågetecknen ska man ta vara på.

Tre dagar var det, ja.
Två kalla nätter.
Samling klockan åtta.
Jag har packat klart.
Bara kudden återstår
och necessär.

jag älskar att ha fria tyglar. jag älskar att få släppa loss. Jag vill inte göra det hela tiden, alla dagar. men någon timme eller två vill jag vara min egen. jag vill kunna göra vad jag vill, bråka med vem jag vill och säga vad jag vill. Det är inte varje dag jag har de möjligheterna. Jag försöker att släppa på tyglarna, men de stramas hela tiden åt. Antagligen är det jag själv som håller i dem. Men det är svårt att låta bli. Jag ska vara den jag vill vara, jag ska vara den jag är. Och den jag vill vara är jag inte.

Det blir tre necessärer.
En med borstar
(tandborste, hårborste)
En med smink
(bara lite alltså)
och en med annat
(en gång i månaden, ni vet)
Tre små necessärer.

Sanningens blogg

Lögnerna blev jag trött på.
Jag ska sluta med dem.
Jag ska vara ärlig.
Ärlighetens blogg.
Sanningens blogg.
Kalla den vad du vill.
Denna bloggen blir min.
Mina tankar.
Mitt liv.
Mina sanningar.

Ha det klart för dig

RSS 2.0