Okej så man skulle kunna säga att jag har framtidångest. Man skulle kunna säga det utan att ljuga. Det öbrjar bli dags att söka till gymnasiet. Det betyder att det är dags för mig att bestämma, vilken inriktning jag vill gå, vilken skola jag vill gå på, vad jag vill ha för yrke, vad jag vill ha för LIV! Jag tycker att jag har rätt att ha ångest. Visst, jag vet att det inte är livsavgörande, men det avgör faktiskt tre hela år av mitt liv, och det är ganska lång tid. Jag tror att det blir natur, eftersom man håller flest dörrar öppna då. Inte för att jag är överförtjust i typ Kemi och Fysik och sånt men det är nog bäst så. Nej, jag vill inte skriva om gymnasievalet eller om framtiden, allting blir bara så förvirrande då. Nuet är bättre.