Jag vill verkligen inte träna idag. Eller jo, jag vill träna. Men jag har absolut ingen lust att gå till ett organiserat träningspass med massa människor som bara är falska. Jag vill cykla minst en mil, för det var så uppfriskande och det kändes som om det verkligen gav något. Och efter cyklingen vill jag ha styrketräning hemma, i källaren. Det är vad jag verkligen känner för, men det kommer inte att hända. I stället börjar min träning klockan halv åtta och slutar klockan nio. En och en halv timme utan enbart tristess. Det är inte det att jag inte klarar av det, för då skulle jag ha gett upp för länge sedan. Saken är den att jag verkligen inte vill, att det känns som om jag tränar hanboll för alla andras skull och inte för min egen skull. Jag tränar för mina föräldrar och för mina kompisar (som inte ens går i handboll!). Jag vill cykla i en eller två timmar och sedan bara sova, eller kanske läsa lite. Jag vill INTE gå till handbollsträningen och låtsas som om allt är okej, och stå i utkanten och låtsas att jag bryr mig.