Imorgon ska vi segla.
Sista klassresan.
Ska vara ute tre dagar.
Det kan bli bra.
Kan också bli skit.

Det är ganska härligt att skriva så smalt, det ser ut som en dikt. Det ser ut som om det var skriver betyder någonting. Det gör det inte. Det betyder inte mycket. Det betyder inte mycket för mig och det betyder inte mycket för någon annan heller. Men jag kan låtsas bry mig. Fast det är nog trevligare att skriva bredare, som jag gör nu. Man måste ju utnyttja utrymmet. Eller det är ju egentligen inte nödvändigt, det är bättre att inte fylla allt. man kan låta lite blank vara kvar. det kanske väcker några frågetecken. Och frågetecknen ska man ta vara på.

Tre dagar var det, ja.
Två kalla nätter.
Samling klockan åtta.
Jag har packat klart.
Bara kudden återstår
och necessär.

jag älskar att ha fria tyglar. jag älskar att få släppa loss. Jag vill inte göra det hela tiden, alla dagar. men någon timme eller två vill jag vara min egen. jag vill kunna göra vad jag vill, bråka med vem jag vill och säga vad jag vill. Det är inte varje dag jag har de möjligheterna. Jag försöker att släppa på tyglarna, men de stramas hela tiden åt. Antagligen är det jag själv som håller i dem. Men det är svårt att låta bli. Jag ska vara den jag vill vara, jag ska vara den jag är. Och den jag vill vara är jag inte.

Det blir tre necessärer.
En med borstar
(tandborste, hårborste)
En med smink
(bara lite alltså)
och en med annat
(en gång i månaden, ni vet)
Tre små necessärer.