Jag sov hos min friend laura inatt, marre var också med. Vi kollade på Amelie från Monmartre och The sisterhood of the travelling pants 2 på kvällen. Vi byggde typ ett fort i sängen av kuddar och låg i en hög och kollade på filmerna samtidigt som vi åt lite nötter och sådant.

Efter att jag har sett bra filmer är det ofta att jag känner att jag vill vara någon helt annan stans, i någon helt annan  tid och med helt andra människor. Och vara en helt annan. Men jag vet, man ska vara nöjd med sig själv, göra det bästa av situationen och bla bla bla. Men ibland är det så härligt att drömma sig bort och göra en liten utflykt i tankarna. Och ofta händer det också att jag tänker att jag är mig själv men alla runt omkring mig är på ett annat sätt än de är i verkligheten. Som om jag sitter på ett kafe och stirrar ut i luften så tänker jag ibland att "tänk om den lite småsöta killen där borta hade sett sig omkring, hejdat sig och kollat på mig och blinkat med ena ögat". Och ofta tänker jag att jag själv borde göra sådana impulsiva och oväntade saker, sådana saker som får folk att le och titta lite extra på den där blonda tjejen som skuttar iväg med ett finurligt leende efter att ha gjort någonting oväntat. Det händer att jag är sur på mig själv för att jag inte gör sådant. För att jag i stället tittar ner i marken som alla andra, eller upp i himlen, och har en frånvarande min. Att inte möta människors blickar är någonting jag är bra på.. Tyvärr.

Ledsen om ni inte fattar ett dyft om vad jag säger, det blir lätt så när jag är trött. Jag babblar som en pratkvarn och bryr mig inte om hur andra uppfattar det. Vilket är både bra och dåligt skulle jag tro. Som när jag spelade schack med min bror för några minuter sedan. Jag babblade på om allt möjligt på franska, brittisk engelska och sluddrig svenska. Mest franska. Fraser som "Tu est un petit cauchemar" (du är en liten mardröm), "Mais non, ce n'est pas bon!" (Men nej, det är inte bra!) och "Tu as l'air d'un petit cheval grillé" (Du ser ut som en liten grillad häst(detta till schackhästen)) hoppade ur min mun helt utan anleding. Min kära bror, vi kan kalla honom A, bara tittade förvirrat på mig, skrattade (åt inte med mig) och rättade mina grammatiska fel som uppenbarade sig lite då och då.

Ibland blir allting galet och jobbigt och kaffehuvudigt (det är när huvudet blir varmt och det känns som om man har druckigt massa koppar kaffe och inget vatten alls) när man är så trött som jag är nu. Men ibland blir det roligt och galet och det blir nästan som att man lever i en annan värld. Man ser världen med dimmiga ögon. Idag är det dimmigt. Puss.

(Sammanfattningen på förändringsveckan får dröja några dagar tror jag..)