...och alla har sina grupper, som de har haft hela tiden. men jag står någonstans i utkanten och iaktar allt. min lilla grupp finns inte kvar längre, den fanns nästan inte ens även då den fanns. och jag kommer inte in någonstans, utan står för mig själv utan att vara någonting alls egentligen. en som iaktar och bara säger någonting om någon säger något till mig. och jag har redan gett upp hoppet, jag försöker inte ens.