Jag måste sluta tycka synd om mig. Ofta går jag bara runt och ömkar mig utan att få någonting gjort. Det kan handla om allt möjligt.

x Jag måste träna och äta rätt för jag vill bli hälsosammare, men jag orkar inte, det är ju så jobbigt..
x Jag måste plugga för jag har jättemycket att göra, men det kan jag ju kanske göra imorgon (eller aldrig)..


Detta är återkommande tankar, just de två. Väldigt sällan tar jag mig i kragen och verkligen uträttar någonting. I stället går jag runt och tänker på att jag borde göra en jävla massa grejer, och det tar troligtvis lika mycket tid och ork det. Så varför gör jag det inte då? Varför tycker jag bara synd om mig? Jag klagar alltid på att jag har för mycket att göra, men det händer inte ofta att jag verkligen gör någonting.

Hur länge som helst har jag velat och försökt ta tag i min hälsa. Jag har gjort upp planer på hur jag ska äta hälsosammare och hur jag ska träna. Allt för att jag ska lyckas. Jag vill ju ha en hälsosamm livvsstil och en kropp som jag är nöjd med (OBS, vill inte banta eller något sådant utan träna mer och äta rätt). Men varje gång gör jag ett snedsteg och ger upp. INTE FAN ATT DET INTE BLIR NÅGOT AV DET DÅ! Jag tror att jag är en svag människa, som inte klarar sig själv och inte kan ta egna initiativ. Men det är inget jag kan skylla på! Jag måste lära mig att fullfölja det jag har påbörjat och göra det jag måste göra.

Vad är jag för slapp och äcklig människa egentligen!?

Eftersom mina skidor är 148 cm och jag minst 172 cm är det dags för mig att skaffa nya. Har hittat ett par underbara Rossignol-drömmar under 3000 pix. Längden på dem är dock kanske ett problem. De är 174 cm, vilket är superbra i offpisten, men kanske inte lika bra i pisten. Tror dock att jag kör på de ändå. Kolla bara på underbaringarna!

Det bästa med 21 februari 2009:

1. superdupergod lunch (spenatfylld, färsk pasta + rivna morötter, parmesan, franskt bröd och lagrad grevé)
2. softa hos laura (vi gjorde allt och ingenting, dock mest ingenting. fast vi kollade på flygbiljetter till london, wiih)
3. goss med kaninen (har henne utomhus och eftersom det var så mycket snö idag gick jag ut till henne med en handduk och satt och torkade och värmde henne i drygt en halvtimme. Mysigt, mysigt)

Jag är dålig på att uttrycka mig. Jag lyckas aldrig framföra vad det är jag vill säga. Kanske uppfattas jag som aningen ytlig, eftersom jag oftast inte pratar om viktiga saker. Saken är den att jag inte vet vad jag ska säga, jag har oftast inte klart för mig vad jag tycker om saker om ting. Jag har inga åsikter som skiljer sig från mängden, trots att jag vet myket och tycker mycket. Jag kan bara inte få ordning på känslorna och åsikterna, och än mindre uttrycka dem. Jag är inte bra på att prata, jag bara finns.

Idag börjar en ny säsong av Grey's Anatomy. Jag kommer att sitta bänkad framför teven (även om jag egentligen har en ganska stor hög med läxor...).

Hemma från skolan idag, pga en dunderförkylning som jag fick i alperna. Lyckligtvis var det inte förrän sista skiddagen som jag började få ont i halsen, så sjukdomen pajade inte skidåkningen särskilt mycket.

Alperna var fantastiskt. Var i Schgl (weird name, i know) som ligger ganska nära St. Anton i Österrike. Var där tillsammans med familjen + två andra familjer. Vi var ett gäng på sex undomar mellan 14 och 17 år som var tillsammans. Det var toppen. Skidåkningen var underbar, eftersom det om ca 30 centimeter snö varje natt (och dag också för den delen). Jag åkte nog mer utanför pisterna än i, eftersom det var sån härlig lössnö. Det första dagen var skidbindningarna inställda på 20 kilo under min vikt så jag tappade skidorna hela tiden. Fatta att jag gjorde några riktigt snygga kullerbyttor där i off-pisten.

Har massa bilder från alperna men jag vet inte riktigt var jag har lagt kameran nånstans så det får vänta ett tag. Ska få bilder från de andra familjerna också, eftersom de har bättre kameror och för att de tog mer kort.

Som ni hör så har jag haft det underbart, kommer troligtvis berätta mer senare.