Idag ska jag försöka få tag på C. Vi ska spela gitarr, mysigt värre. Jag har en vacker gitarr stående i mitt rum. Den är nylagad och fin. Ett nytt och fint fodral har den också, och en manick som hjälper tondöva människor (som mig) att stämma den. Oj så bra. Jag ska lära mig att spela gitarr, det är faktiskt ganska bra att kunna. Och så ska jag lära mig att sjunga. Jag har kunnat det, fast nu har jag inte tagit ett ton på flera år (förutom när jag och mamma gick på mamma mia sing-a-long, då satt jag och skrålade i biomörkret). Jag ska ta upp mina gamla noter och tralla lite. Idag är det vackert väder. Kanske man ska sätta sig ute och plinka på guran? Störa grannar är alltid kul.

[x] Städa rummet (plocka undan grejer, dammsuga, damma m.m.)
[x] Sätta upp skisserna på stafflit och kanske börja måla lite på dem
[x] Spela match, och vinna matchen såklart.
[x] Kolla hur mitt osmidighetssår mår
[ ] Rensa garderoben (sortera ut saker jag inte gillar och saker som inte passar)

Två nästan påbörjade målningar står lutade mot väggen här i mitt rum. Jag kan inte skriva att de är påbörjade eftersom det bara är skisser än så länge. En föreställer en Starbuckskopp och en chokladbit och den andra föreställer mig med en kamera i handen. Den sistnämda ska göras svart och vit. Alltså inte svartvit utan svart och vit. Jag hoppas att ni fattar skillnaden. Jag vet inte varför jag inte har börjat än. De har stått där i flera veckor men jag har ännu inte börjat måla. Jag skulle kunna ha som undanflykt att mitt staffli är upptaget. Det är ingen lögn, eftersom en affisch som föreställer Josephine Falls i Australien är uppskruvad där, men det skulle inte ha varit någon större kraftansträningning att flytta det och skruva upp målningarna i stället. Som vanligt skyller jag på bristande inspiration. Den enda inspirationen som finns omkring mig är bristande. Fast bara för mig. Inte för någon annan känns det som. Folk kommer med nya sprudlande idéer var och varannan dag men jag tar aldrig ett enda litet steg framåt. Vill ni veta vad lättja är så kan ni hälsa på hemma hos mig. Det är det enda som finns i mitt lilla rum. Det och en massa saker utspridda överallt. Ingenting är där det ska. En hög med kläder ligger och samlar damm på golvet, gymnasiebroschyrer ligger slarvigt utspridda lita här och var, urvuxna jeans ligger i en hög på det överfulla skrivbordet och överkastet och kuddarna som egentligen ska ligga på sängen ligger i en fåtölj. Men vem orkar städa upp det? Inte jag i alla fall.

Häromdagen, jag tror att det var i tisdags eller i onsdags, var jag smidig. Jag hade nyss kommit hem från en träning och ville verkligen gå och lägga mig så fort som möjligt. Men jag kände att jag verkligen behövde raka benen eftersom det troligtvis hade gått att fläta håren där. Så jag satte igång med högerbenet och det gick utan problem. När jag sedan var halvvägs klar med vänsterbenet började jag bli uttråkad och var hungrig och trött. Så jag började trycka extra hårt med rakhyveln i hopp om att det skulle gå snabbare. Det slutade såklart med att jag skar av en fyra centimeter lång och en halv centimeter bred skinnbit. Det blödde som fan. Det var ganska tufft att se hur vattnet som rann ner i avloppet var alldeles rött. Jaa, nu har jag alltså en steril kompress på benet som sitter fast med någon speciel plåstertejp som jag hittade i medicinskåpet. Jag känner mig SÅÅÅ smidig. Första skoldagan efter incidenten gick jag till skolsköterskan eftersom jag hade plåstrat fem små plåster på varandra lite huller om buller på såret så att det inte skulle läcka. Jag tänkte att det kanske var bra att sätta på ett stort plåster i stället. Skolsköterskan fick en fundersam min och sa "ehrm... får jag fråga vad du har råkat ut för?" det var ganska komiskt. Så jag drog hela storyn för henne och hon skrattade gott. Det är bra att man kan roa någon i alla fall. Den sterila kompressen jag pratade om satte jag dit igår efter att jag hade duschat, eftersom jag hade varit tvungen att dra bort plåstret. Till en början försökte jag att skydda såret så gott det gick genom att vira på flera lager plastfolie och toppa med en plastpåse och några gummiband. Det gav jag upp eftersom det läckte in ändå. Vi får väl se hur lång tid det tar för mitt lilla sår att läka. Varsågod för sagostunden 8)

Sju inlägg på en dag. Det betyder att jag är uttråkad. och visst stämmer det. Det är heller inte särskilt välskrivna eller genomtänkta inlägg, nejnej. Men vem bryr sig? Inte jag i alla fall. jag borde egentligen städa mitt rum men jag har ingen lust. Jag har också en übersnygg affisch att sätta upp på väggen, den är inramad och klar. Det är en bild på Josephine falls i Australien. Jag blir påmind om den vackra platsen varje dag, underbart. Jag har en whiteboard, köpt på IKEA, som jag antagligen ska ta ner från väggen för att den inte används. Det är bra för om jag tar ner den så kommer blicken hela tiden dras till Josephine Falls. Lovely.

Vi ska göra ett framtidsarbete i skolan. Man ska välja två yrken som man skulle kunna tänka sig att bli och sedan skriva om sitt liv om man blev det ena eller det andra. Jag har valt tolk och läkare. Jag har framtidsångst. Det är inte kul.

Vilken träningsdag. Som sagt slutade jag klockan tolv idag, vilket var väldigt härligt. Skoldagen avslutades med 50 minuter idrott, och idag var det volleyboll på schemat. Jag är inte särskillt bra på det, men det är riktigt roligt. De sista 20 minuterna var det match, men tyvärr två tjejlag och två killag, själv tycker jag att det är roligare med blandade lag. Väl hemma var jag ganska, eller till och med riktigt uttråkad. Jag hade inte lust att göra någonting samtidigt som jag var väldigt rastlös, jobbigt jobbigt. Bestämde mig då för att sticka ut och cykla, tredje dagen i rad tror jag. Det blev ingen lång runda idag, bara tolv kilometer. Igår cyklade jag två mil, det var riktigt härligt. De tolv kilometrarna idag gick riktigt bra, det gick ganska fort men kändes ändå inte särskilt jobbigt. När jag kom hem hade jag ingen lust att hoppa in i duschen direkt så jag skrev ut några mag - och rumpövningar från någon träningssida och gick ner i källaren och gjorde dem. Känner mig alltså väldigt vältränad just nu, och jag är ett snäpp närmare den platta mage jag så gärna vill ha. Om jag fortsätter så här kommer det förhoppningsvis inte att dröja särskilt länge.

Senare idag blir det fotopromenad med B. Men inte förrän storebror kommer hem. Han är och tränar så jag är tvungen att passa lillebror och hans kompis. Inte för att det är särskilt krävande, eftersom de är snart nio, men jag måste vara hemma så att de inte hittar på något dumt. Men storebror kommer him vid 7-tiden så det är inte särskilt lång tid ändå, det hade kunnat vara värre.

Just det, idag skulle det ju skrivas ett långt och bra inlägg här, vi får se om det blir så. Jag tänker inte skriva någonting sådant om jag inte kommer på något bra ämne. Utan något bra ämne blir det ju bara svammel och det är bara jobbigt att läsa. Och ganska jobbigt att skriva också faktiskt. Fast det är väl det jag skriver mest hela tiden, svammel alltså.

Hela denna helgen har vart bara massa pepp för mitt självförtroende. Ni anar inte vad mycket fina kommentarer jag har fått av folk, inte i blogg-världen utan in the real world. Jag är nöjd med mig själv för en gångs skull.

Fredag till lördag sov jag över hos L. Vi kollade på Jumper, Awake och Shattered Glass, alla med Hayden Christensen. På lördagen gick vi på stan, det var massa mysigt. På lördagkvällen var det kak-kalas hos V, riktigt najs. Det var cupcakes, kladdkakor, kolakakor, kärleksmums, maränger och kanelbullar överallt. Så himla gott!

Imorgon är det skola igen, ganska tråkigt. Skulle dock tro att det blir en ganska lugn vecka eftersom jag är klar med allt som ska göras. Det känns jätteskönt.

Jag slutar skolan klockan tolv imorgon. Vad ska jag hitta på då? Cykla igen kanske? Jag cyklade två mil idag, det var skönt. Eller så kanske jag ska damma av min gamla ritbräda och försöka bli bra på det för en gångs skull. Eller kanske göra klart några målningar som ligger och väntar i byrålådan. Det fanns ju riktigt mycket att göra, haha.

Till sist: SKRIV PÅ NAMNINSAMLINGEN MOT PLÅGSAMMA DJURTRANSPORTER!

Imorgon ska det skrivas ett inlägg om viktiga saker här på bloggen. Eller det ska i alla fall skrivas ett jättelångt inlägg. Jag vet inte om vad, men det är morgondagens mål. Det ska skrivas ett inlägg, helst långt, som inte bara är massa svammel.

Igår var det tjejkväll hos V. Massa kakor och cupcakes och grejer hade dukats fram. V hade bakat hela veckan. Det blev en lyckad kväll, verkligen. Det kommer nog någon bild därifrån senare. Idag ska jag, bröder och mamma till mammas kompisar. Någon Lena fyller år. Efter det ska jag cyklaaaa, idag blir det två mil, eller det är mitt mål i alla fall. Sedan blir det nog bio.

Det regnar idag. Det öser inte ner, men det är mycket blötare än lite hederligt duggregn. Men jag är glad ändå. Hösten betyder mysiga stormar och mysiga kvällar med en kopp te och en bra bok. Det är inte helt fel.

So what? Bokrecensionen kommer absolut inte att bli klar tills imorgon. Jag ska be Anna att få lämna in den på tisdag i stället. För på måndag går jag från 9 till 12 och då har jag jättemycket tid på mig att jobba med den. Hon borde tillåta det. Jag har börjat komma ur min depression, men den är tyvärr inte helt över. Jag slås hela tiden av att jag bara slösar bort alla timmar som går, att jag inte använder dem till någonting vettigt. Som idag till exempel. Jag vaknade vid halv åtta av att min lillebror öppnade min dörr trots att jag igår hade sagt att jag ville få sova. Jag börjar nämligen inte förrän klockan två idag. Så i ungefär fyra timmar från dess har jag knappt gjort någonting alls. Jag har skrivit några rader på bokrecensionen, men den är inte ens halvfärdig. Så varför tog jag mig inte i kragen och gjorde klart den? Varför gör jag det inte ens nu när jag skriver om att jag verkligen borde göra det? Tyvärr har jag iget logiskt svar, jag har inte ens något ologiskt svar. Och det är det som stör mig.

Idag är det orientering. Jag ska springa med M. Vi ska samla ihop kontrollerna tillsammans med F och E. Vi fyra hade MVG på orienteringen förra året och våran gympalärare vill inte att vi ska sänka oss, så vi har inte riktigt samma kriterier som de andra i samma årskurs. Gött är det. Vi får väl se hur det går, antagligen går det ganska bra. Det jobbiga är att M, som jag ska springa med, har grym kondition. Inte för att jag har dålig kondition, för det har jag verkligen inte, men det blir nog jobbigt att springa med henne. Vi får se om jag lyckas hålla samma tempo. Jag ska kämpa tills jag får blodsmak, det är ett som är säkert.

Jag var hos frissan idag. Ungefär 1 centimeter reducerades men det var det värt, eftersom det var mammas pengar. Gick sedan till bokhandeln med I Was Made For Loving You i öronen. Frågade om jag kunde prao där vecka 46, det kanske jag skulle kunna. Praoar vecka 45 också, vi får se var det blir någonstans. Jag vet att jag är sent ute, men vafan, det löser sig. Jag känner för ett långt djupt samtal med någon skön människa, och en whiskey och en kaffe. Det skulle inte sitta fel. Men i verkligheten måste jag göra klart en bokrecension som ska lämnas in på fredag, och jag har ingen inspiration eller motivation alls. Ge mig en musa, gärna en snygg, manlig sådan. De som har läst systrar i jeans - fjärde sommaren fattar vem jag menar när jag säger LEO. Ge mig honom! Snälla...?