Hon växte upp
HALLOWEEN ikväll. Lillebror är ute och "busar och gosar", som är mycket roligare att säga än "busar och godisar". Kommer ihåg en gång när jag gjorde det för några år sedan. Jag hade klätt ut mig till tanthäxa med en hemskt rynkig, alltså EXTREMT rynkig, mask och lite svarta kjolar och hattar till det. Traskade sedan till S där jag skulle träffa lite annat folk som jag skulle gå runt med. S öppnade ytterdörren, stirrade på mig och slängde sedan igen dörren direkt. Jag ringde på igen, smått förvirrad, och då insåg S att det var jag. Snacka om lyckad halloweenutstyrsel.
Umgås inte med S nu för tiden. Jag vet inte riktigt vad som hände. Vi gjorde allt tillsammans förut. Jag tror att hon blev för cool för mig. Vi växte helt enkelt ifrån varandra, eller hon växte ifrån mig. Jag tror att jag är tacksam för det idag, eftersom jag troligen fortfarande skulle ha varit hon-som-håller-med-om allt-och-om-hon-inte-håller-med-så-har-hon-fel annars. Så var jag när jag var med S, men det var inte hennes fel utan det var jag som valde att inte vara någon speciell utan bara S's kompis. Men herrejisses vilka goa stunder vi hade ibland, jag och hon.
Umgås inte med S nu för tiden. Jag vet inte riktigt vad som hände. Vi gjorde allt tillsammans förut. Jag tror att hon blev för cool för mig. Vi växte helt enkelt ifrån varandra, eller hon växte ifrån mig. Jag tror att jag är tacksam för det idag, eftersom jag troligen fortfarande skulle ha varit hon-som-håller-med-om allt-och-om-hon-inte-håller-med-så-har-hon-fel annars. Så var jag när jag var med S, men det var inte hennes fel utan det var jag som valde att inte vara någon speciell utan bara S's kompis. Men herrejisses vilka goa stunder vi hade ibland, jag och hon.
Tom Ripley, what a joke
Idag har jag varit med M. Vi tittade på en sjuk film, The talented Mr Ripley. Första halvan var normal och ganska mysig men andra halvan var helt sjuk. Han, Tom Ripley, mördade en kille som han älskade (han var gay, eller kanske bi) sen mördade han en annan kille som han hatade och som var ivägen och sedan en annan kille som han älskade. Jag och M störde oss ordentligt på filmen, vi var riktigt frustrerade. Efter det gick vi en promenad, vi diskuterade framtiden utan att komma fram till någonting som hade någon större betydelse. Jag vet vad jag vill göra av mina närmaste fyra år i alla fall. Först ska jag gå på gymnasiet i tre år, jag har fortfarande inte bestämt var eller vilket program, och sedan ska jag resa ett år. Efter det har jag ingen aning. Vi får väl se. Ikväll är det träning. En ynka timme i en minimal hall. Det blir nog inte särskilt kul, men det är lika bra att göra det ändå. Troligtvis är det teknik en halvtimme och styrka en halvtimme.
Nu tror jag att pappa har kommit hem från jobbet, jag borde väl gå ner och säga hej. Mamma är i Kina förresten, hon ska vara där i tre veckor.
Hösten får gärna ta slut nu
Körsbärsträdet utanför mitt fönster är hängigt, det ser riktigt ledset ut faktiskt. De fina orange-röda bladen slokar och det grå himlen i bakrunden gör allt ganska deprimerande. Men vädret, som brukar påverka mig, spelar ingen roll idag.
Jag ska alldeles strax låna storebrors cykel och åka till M. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra, men med den flickan har man aldrig tråkigt. Jag skulle behöva kika in på ett café som jag ska praoa på nästa vecka. Det blir antingen idag eller på lördag.
Igår var det löpträning. Fy in i helvete vad kallt det var. Och mörkt. Vi tränade mellan fyra och sex och redan vid fem var detbecksvart. USCHUSCH! Nu längtar jag till advent, det är mysigt.
Gitarren står lutad mot väggen och väntar
Idag ska jag försöka få tag på C. Vi ska spela gitarr, mysigt värre. Jag har en vacker gitarr stående i mitt rum. Den är nylagad och fin. Ett nytt och fint fodral har den också, och en manick som hjälper tondöva människor (som mig) att stämma den. Oj så bra. Jag ska lära mig att spela gitarr, det är faktiskt ganska bra att kunna. Och så ska jag lära mig att sjunga. Jag har kunnat det, fast nu har jag inte tagit ett ton på flera år (förutom när jag och mamma gick på mamma mia sing-a-long, då satt jag och skrålade i biomörkret). Jag ska ta upp mina gamla noter och tralla lite. Idag är det vackert väder. Kanske man ska sätta sig ute och plinka på guran? Störa grannar är alltid kul.
Mina tankar blir till damm
Folk skriver om viktiga saker, om saker som verkligen betyder något. Det är inte jag så bra på. Jag är dålig på att formulera viktiga saker. Jag är dålig på att formulera de flesta saker faktiskt. Utanför mitt huvud verkar mina tankar helt fel, dumma och obetydliga. Min teori är att de blir stoft när de kommer ut ur hjärnan. I min hjärna är det nämligen varmt, för den jobbar så mycket, men utanför är det kallt och det klarar inte tankarna.
Någon bortförklaring måste jag ju ha..
Någon bortförklaring måste jag ju ha..
Idag står detta på schemat
[x] Städa rummet (plocka undan grejer, dammsuga, damma m.m.)
[x] Sätta upp skisserna på stafflit och kanske börja måla lite på dem
[x] Spela match, och vinna matchen såklart.
[x] Kolla hur mitt osmidighetssår mår
[ ] Rensa garderoben (sortera ut saker jag inte gillar och saker som inte passar)
[x] Sätta upp skisserna på stafflit och kanske börja måla lite på dem
[x] Spela match, och vinna matchen såklart.
[x] Kolla hur mitt osmidighetssår mår
[ ] Rensa garderoben (sortera ut saker jag inte gillar och saker som inte passar)
Sagostund
Två nästan påbörjade målningar står lutade mot väggen här i mitt rum. Jag kan inte skriva att de är påbörjade eftersom det bara är skisser än så länge. En föreställer en Starbuckskopp och en chokladbit och den andra föreställer mig med en kamera i handen. Den sistnämda ska göras svart och vit. Alltså inte svartvit utan svart och vit. Jag hoppas att ni fattar skillnaden. Jag vet inte varför jag inte har börjat än. De har stått där i flera veckor men jag har ännu inte börjat måla. Jag skulle kunna ha som undanflykt att mitt staffli är upptaget. Det är ingen lögn, eftersom en affisch som föreställer Josephine Falls i Australien är uppskruvad där, men det skulle inte ha varit någon större kraftansträningning att flytta det och skruva upp målningarna i stället. Som vanligt skyller jag på bristande inspiration. Den enda inspirationen som finns omkring mig är bristande. Fast bara för mig. Inte för någon annan känns det som. Folk kommer med nya sprudlande idéer var och varannan dag men jag tar aldrig ett enda litet steg framåt. Vill ni veta vad lättja är så kan ni hälsa på hemma hos mig. Det är det enda som finns i mitt lilla rum. Det och en massa saker utspridda överallt. Ingenting är där det ska. En hög med kläder ligger och samlar damm på golvet, gymnasiebroschyrer ligger slarvigt utspridda lita här och var, urvuxna jeans ligger i en hög på det överfulla skrivbordet och överkastet och kuddarna som egentligen ska ligga på sängen ligger i en fåtölj. Men vem orkar städa upp det? Inte jag i alla fall.
Häromdagen, jag tror att det var i tisdags eller i onsdags, var jag smidig. Jag hade nyss kommit hem från en träning och ville verkligen gå och lägga mig så fort som möjligt. Men jag kände att jag verkligen behövde raka benen eftersom det troligtvis hade gått att fläta håren där. Så jag satte igång med högerbenet och det gick utan problem. När jag sedan var halvvägs klar med vänsterbenet började jag bli uttråkad och var hungrig och trött. Så jag började trycka extra hårt med rakhyveln i hopp om att det skulle gå snabbare. Det slutade såklart med att jag skar av en fyra centimeter lång och en halv centimeter bred skinnbit. Det blödde som fan. Det var ganska tufft att se hur vattnet som rann ner i avloppet var alldeles rött. Jaa, nu har jag alltså en steril kompress på benet som sitter fast med någon speciel plåstertejp som jag hittade i medicinskåpet. Jag känner mig SÅÅÅ smidig. Första skoldagan efter incidenten gick jag till skolsköterskan eftersom jag hade plåstrat fem små plåster på varandra lite huller om buller på såret så att det inte skulle läcka. Jag tänkte att det kanske var bra att sätta på ett stort plåster i stället. Skolsköterskan fick en fundersam min och sa "ehrm... får jag fråga vad du har råkat ut för?" det var ganska komiskt. Så jag drog hela storyn för henne och hon skrattade gott. Det är bra att man kan roa någon i alla fall. Den sterila kompressen jag pratade om satte jag dit igår efter att jag hade duschat, eftersom jag hade varit tvungen att dra bort plåstret. Till en början försökte jag att skydda såret så gott det gick genom att vira på flera lager plastfolie och toppa med en plastpåse och några gummiband. Det gav jag upp eftersom det läckte in ändå. Vi får väl se hur lång tid det tar för mitt lilla sår att läka. Varsågod för sagostunden 8)
Häromdagen, jag tror att det var i tisdags eller i onsdags, var jag smidig. Jag hade nyss kommit hem från en träning och ville verkligen gå och lägga mig så fort som möjligt. Men jag kände att jag verkligen behövde raka benen eftersom det troligtvis hade gått att fläta håren där. Så jag satte igång med högerbenet och det gick utan problem. När jag sedan var halvvägs klar med vänsterbenet började jag bli uttråkad och var hungrig och trött. Så jag började trycka extra hårt med rakhyveln i hopp om att det skulle gå snabbare. Det slutade såklart med att jag skar av en fyra centimeter lång och en halv centimeter bred skinnbit. Det blödde som fan. Det var ganska tufft att se hur vattnet som rann ner i avloppet var alldeles rött. Jaa, nu har jag alltså en steril kompress på benet som sitter fast med någon speciel plåstertejp som jag hittade i medicinskåpet. Jag känner mig SÅÅÅ smidig. Första skoldagan efter incidenten gick jag till skolsköterskan eftersom jag hade plåstrat fem små plåster på varandra lite huller om buller på såret så att det inte skulle läcka. Jag tänkte att det kanske var bra att sätta på ett stort plåster i stället. Skolsköterskan fick en fundersam min och sa "ehrm... får jag fråga vad du har råkat ut för?" det var ganska komiskt. Så jag drog hela storyn för henne och hon skrattade gott. Det är bra att man kan roa någon i alla fall. Den sterila kompressen jag pratade om satte jag dit igår efter att jag hade duschat, eftersom jag hade varit tvungen att dra bort plåstret. Till en början försökte jag att skydda såret så gott det gick genom att vira på flera lager plastfolie och toppa med en plastpåse och några gummiband. Det gav jag upp eftersom det läckte in ändå. Vi får väl se hur lång tid det tar för mitt lilla sår att läka. Varsågod för sagostunden 8)
Höstlov + Prao = Tre veckor skolfritt
Äntligen höstlov. Oj vad jag har gått och väntat. Eftersom jag är ett fan av listor (att skriva mina egna, inte att läsa andra) så ska jag plåga er med en.
Vad jag ska göra under höstlovet:
- stan med L på måndagen
- handbollsmatch
- fyra handbollsträningar
- tre jobbdagar
- massa kvällar med kompisar
- promenader med kompisar
Efter höstlovet är det två veckor prao också, så samanlagt är det tre veckor utan skola. JIPPIE! Sedan är det bara fem veckor innan jullovet. Shit, vad allting flyter på nuförtiden.
Inspirationen blåste iväg med höstvinden
Aloha. Varit ute och gått med några vänner i en timme nu, mycket mysigt. Har total idétorka, och jag vill inte flumma ihop några inlägg så som jag gjorde igår. Det blev hela nio stycken igår faktiskt, det tyder på brist på liv. ispirationen är, som sagt, inte på topp. Jag skriver igen när jag tycker att jag har något vettigt att skriva om. Det kan vara om fem minuter eller om fem månader. Den som lever får se. Bisous.
Städa är tråkigt
Sju inlägg på en dag. Det betyder att jag är uttråkad. och visst stämmer det. Det är heller inte särskilt välskrivna eller genomtänkta inlägg, nejnej. Men vem bryr sig? Inte jag i alla fall. jag borde egentligen städa mitt rum men jag har ingen lust. Jag har också en übersnygg affisch att sätta upp på väggen, den är inramad och klar. Det är en bild på Josephine falls i Australien. Jag blir påmind om den vackra platsen varje dag, underbart. Jag har en whiteboard, köpt på IKEA, som jag antagligen ska ta ner från väggen för att den inte används. Det är bra för om jag tar ner den så kommer blicken hela tiden dras till Josephine Falls. Lovely.
Forever in my heart
australien kommer alltid att finnas i mitt hjärta och snart kommer jag tillbaka dit. Jag kommer inte att dö innan jag har kommit dit minst en gång till. Det är inte ens ett alternativ, vettu.
It's raining man
I LOVE THis KIND OF RAIN
när himlen öppnar sig och regnet bara öser ner
vad jag inte gillar är att vara ensam om upplevelsen
det hade varit mycket mysigare om någon var här
upplevelser är till för att delas
heter det så eller låter det bara bra?
när himlen öppnar sig och regnet bara öser ner
vad jag inte gillar är att vara ensam om upplevelsen
det hade varit mycket mysigare om någon var här
upplevelser är till för att delas
heter det så eller låter det bara bra?
Det regnar som fan
HERREJESUS
himlen öppnade sig
först bara lite duggregn och sedan poff
jag känner för att gå ut och dansa i regnet
jag känner för det väldigt mycket
himlen öppnade sig
först bara lite duggregn och sedan poff
jag känner för att gå ut och dansa i regnet
jag känner för det väldigt mycket
Framtiden
Vi ska göra ett framtidsarbete i skolan. Man ska välja två yrken som man skulle kunna tänka sig att bli och sedan skriva om sitt liv om man blev det ena eller det andra. Jag har valt tolk och läkare. Jag har framtidsångst. Det är inte kul.
I wish I was somewhere else
Ännu en skolvecka och jag längtar redan till nästa helg. Jag bara går och önskar att jag var någon annanstans. Det här med att leva i nuet det har jag avfärdat för länge sedan, för jag skulle inte stå ut om det inte var någonting jag såg fram emot. När tristessen tär på sinnet så är det skönt att kunna drömma sig bort eller tänka på vad man ska göra någon gång i framtiden. På så sätt står jag ut. Fast det funkar nog inte särskillt bra.. Det har utvecklats till att jag aldrig är nöjd med det som händer, jag går bara runt och längtar till något ännu häftigare/roligare/mysigare tillfälle. That's not how it should be, right?
Flera tusen kvar till en svart skönhet
Om jag skulle ha haft en systemkamera...
Men det är fortfarande flera tusen kvar tills den är i min hand. Flera tusen som kommer att ta flera månader att tjäna ihop. Det betyder flera månader av suktan efter en svart skönhet. Men, den som väntar på något gott...
Men det är fortfarande flera tusen kvar tills den är i min hand. Flera tusen som kommer att ta flera månader att tjäna ihop. Det betyder flera månader av suktan efter en svart skönhet. Men, den som väntar på något gott...
Jag tror att jag skulle må bra av det
idag är det träning, åtta till tio.
jag har alltså inte slutat än
men det lär inte dröja länge
eftersom jag har tröttnat
jag skulle tycker mer om att
få bestämma min träning själv
ta en cykeltur, en löparrunda
och ett besök till simhallen
varje vecka, eller kanske fler
än en gång i veckan.
Jag tror absolut att jag skulle
klara av att sköta min träning.
antagligen skulle jag träna mer
än vad jag gör i nuläget, även
om inte mina föräldrar och
vänner tror de.
De tror väl att jag bara kommer
att sitta framför min dator och
bli tjockare och tjockare tills
jag tillslut dör av fetma. Okej, jag
kanske överdriver men det
verkar som om det är vad de
tror kommer att hända.
jag har redan nu börjat tänka
på vad för träningschema jag
skulle ha. Cykling, löpning,
simning, promenader. Jag
skulle blanda det så att det
blev lagom mycket varje vecka
så att jag fick min dos av
solljus, syre och motion.
Jag tror att jag skulle må bra av det.
Inriktning, skola, yrke, framtid
Okej så man skulle kunna säga att jag har framtidångest. Man skulle kunna säga det utan att ljuga. Det öbrjar bli dags att söka till gymnasiet. Det betyder att det är dags för mig att bestämma, vilken inriktning jag vill gå, vilken skola jag vill gå på, vad jag vill ha för yrke, vad jag vill ha för LIV! Jag tycker att jag har rätt att ha ångest. Visst, jag vet att det inte är livsavgörande, men det avgör faktiskt tre hela år av mitt liv, och det är ganska lång tid. Jag tror att det blir natur, eftersom man håller flest dörrar öppna då. Inte för att jag är överförtjust i typ Kemi och Fysik och sånt men det är nog bäst så. Nej, jag vill inte skriva om gymnasievalet eller om framtiden, allting blir bara så förvirrande då. Nuet är bättre.
Cykling styrketräning och foto med B
Vilken träningsdag. Som sagt slutade jag klockan tolv idag, vilket var väldigt härligt. Skoldagen avslutades med 50 minuter idrott, och idag var det volleyboll på schemat. Jag är inte särskillt bra på det, men det är riktigt roligt. De sista 20 minuterna var det match, men tyvärr två tjejlag och två killag, själv tycker jag att det är roligare med blandade lag. Väl hemma var jag ganska, eller till och med riktigt uttråkad. Jag hade inte lust att göra någonting samtidigt som jag var väldigt rastlös, jobbigt jobbigt. Bestämde mig då för att sticka ut och cykla, tredje dagen i rad tror jag. Det blev ingen lång runda idag, bara tolv kilometer. Igår cyklade jag två mil, det var riktigt härligt. De tolv kilometrarna idag gick riktigt bra, det gick ganska fort men kändes ändå inte särskilt jobbigt. När jag kom hem hade jag ingen lust att hoppa in i duschen direkt så jag skrev ut några mag - och rumpövningar från någon träningssida och gick ner i källaren och gjorde dem. Känner mig alltså väldigt vältränad just nu, och jag är ett snäpp närmare den platta mage jag så gärna vill ha. Om jag fortsätter så här kommer det förhoppningsvis inte att dröja särskilt länge.
Senare idag blir det fotopromenad med B. Men inte förrän storebror kommer hem. Han är och tränar så jag är tvungen att passa lillebror och hans kompis. Inte för att det är särskilt krävande, eftersom de är snart nio, men jag måste vara hemma så att de inte hittar på något dumt. Men storebror kommer him vid 7-tiden så det är inte särskilt lång tid ändå, det hade kunnat vara värre.
Just det, idag skulle det ju skrivas ett långt och bra inlägg här, vi får se om det blir så. Jag tänker inte skriva någonting sådant om jag inte kommer på något bra ämne. Utan något bra ämne blir det ju bara svammel och det är bara jobbigt att läsa. Och ganska jobbigt att skriva också faktiskt. Fast det är väl det jag skriver mest hela tiden, svammel alltså.
Senare idag blir det fotopromenad med B. Men inte förrän storebror kommer hem. Han är och tränar så jag är tvungen att passa lillebror och hans kompis. Inte för att det är särskilt krävande, eftersom de är snart nio, men jag måste vara hemma så att de inte hittar på något dumt. Men storebror kommer him vid 7-tiden så det är inte särskilt lång tid ändå, det hade kunnat vara värre.
Just det, idag skulle det ju skrivas ett långt och bra inlägg här, vi får se om det blir så. Jag tänker inte skriva någonting sådant om jag inte kommer på något bra ämne. Utan något bra ämne blir det ju bara svammel och det är bara jobbigt att läsa. Och ganska jobbigt att skriva också faktiskt. Fast det är väl det jag skriver mest hela tiden, svammel alltså.
Ibland kommer man inte på någon bra rubrik
Hela denna helgen har vart bara massa pepp för mitt självförtroende. Ni anar inte vad mycket fina kommentarer jag har fått av folk, inte i blogg-världen utan in the real world. Jag är nöjd med mig själv för en gångs skull.
Fredag till lördag sov jag över hos L. Vi kollade på Jumper, Awake och Shattered Glass, alla med Hayden Christensen. På lördagen gick vi på stan, det var massa mysigt. På lördagkvällen var det kak-kalas hos V, riktigt najs. Det var cupcakes, kladdkakor, kolakakor, kärleksmums, maränger och kanelbullar överallt. Så himla gott!
Imorgon är det skola igen, ganska tråkigt. Skulle dock tro att det blir en ganska lugn vecka eftersom jag är klar med allt som ska göras. Det känns jätteskönt.
Jag slutar skolan klockan tolv imorgon. Vad ska jag hitta på då? Cykla igen kanske? Jag cyklade två mil idag, det var skönt. Eller så kanske jag ska damma av min gamla ritbräda och försöka bli bra på det för en gångs skull. Eller kanske göra klart några målningar som ligger och väntar i byrålådan. Det fanns ju riktigt mycket att göra, haha.
Till sist: SKRIV PÅ NAMNINSAMLINGEN MOT PLÅGSAMMA DJURTRANSPORTER!
Imorgon ska det skrivas ett inlägg om viktiga saker här på bloggen. Eller det ska i alla fall skrivas ett jättelångt inlägg. Jag vet inte om vad, men det är morgondagens mål. Det ska skrivas ett inlägg, helst långt, som inte bara är massa svammel.
Fredag till lördag sov jag över hos L. Vi kollade på Jumper, Awake och Shattered Glass, alla med Hayden Christensen. På lördagen gick vi på stan, det var massa mysigt. På lördagkvällen var det kak-kalas hos V, riktigt najs. Det var cupcakes, kladdkakor, kolakakor, kärleksmums, maränger och kanelbullar överallt. Så himla gott!
Imorgon är det skola igen, ganska tråkigt. Skulle dock tro att det blir en ganska lugn vecka eftersom jag är klar med allt som ska göras. Det känns jätteskönt.
Jag slutar skolan klockan tolv imorgon. Vad ska jag hitta på då? Cykla igen kanske? Jag cyklade två mil idag, det var skönt. Eller så kanske jag ska damma av min gamla ritbräda och försöka bli bra på det för en gångs skull. Eller kanske göra klart några målningar som ligger och väntar i byrålådan. Det fanns ju riktigt mycket att göra, haha.
Till sist: SKRIV PÅ NAMNINSAMLINGEN MOT PLÅGSAMMA DJURTRANSPORTER!
Imorgon ska det skrivas ett inlägg om viktiga saker här på bloggen. Eller det ska i alla fall skrivas ett jättelångt inlägg. Jag vet inte om vad, men det är morgondagens mål. Det ska skrivas ett inlägg, helst långt, som inte bara är massa svammel.
Cupcakes cookies rain
Igår var det tjejkväll hos V. Massa kakor och cupcakes och grejer hade dukats fram. V hade bakat hela veckan. Det blev en lyckad kväll, verkligen. Det kommer nog någon bild därifrån senare. Idag ska jag, bröder och mamma till mammas kompisar. Någon Lena fyller år. Efter det ska jag cyklaaaa, idag blir det två mil, eller det är mitt mål i alla fall. Sedan blir det nog bio.
Det regnar idag. Det öser inte ner, men det är mycket blötare än lite hederligt duggregn. Men jag är glad ändå. Hösten betyder mysiga stormar och mysiga kvällar med en kopp te och en bra bok. Det är inte helt fel.
Det regnar idag. Det öser inte ner, men det är mycket blötare än lite hederligt duggregn. Men jag är glad ändå. Hösten betyder mysiga stormar och mysiga kvällar med en kopp te och en bra bok. Det är inte helt fel.
Jag ska kämpa tills jag får blodsmak i munnen
So what? Bokrecensionen kommer absolut inte att bli klar tills imorgon. Jag ska be Anna att få lämna in den på tisdag i stället. För på måndag går jag från 9 till 12 och då har jag jättemycket tid på mig att jobba med den. Hon borde tillåta det. Jag har börjat komma ur min depression, men den är tyvärr inte helt över. Jag slås hela tiden av att jag bara slösar bort alla timmar som går, att jag inte använder dem till någonting vettigt. Som idag till exempel. Jag vaknade vid halv åtta av att min lillebror öppnade min dörr trots att jag igår hade sagt att jag ville få sova. Jag börjar nämligen inte förrän klockan två idag. Så i ungefär fyra timmar från dess har jag knappt gjort någonting alls. Jag har skrivit några rader på bokrecensionen, men den är inte ens halvfärdig. Så varför tog jag mig inte i kragen och gjorde klart den? Varför gör jag det inte ens nu när jag skriver om att jag verkligen borde göra det? Tyvärr har jag iget logiskt svar, jag har inte ens något ologiskt svar. Och det är det som stör mig.
Idag är det orientering. Jag ska springa med M. Vi ska samla ihop kontrollerna tillsammans med F och E. Vi fyra hade MVG på orienteringen förra året och våran gympalärare vill inte att vi ska sänka oss, så vi har inte riktigt samma kriterier som de andra i samma årskurs. Gött är det. Vi får väl se hur det går, antagligen går det ganska bra. Det jobbiga är att M, som jag ska springa med, har grym kondition. Inte för att jag har dålig kondition, för det har jag verkligen inte, men det blir nog jobbigt att springa med henne. Vi får se om jag lyckas hålla samma tempo. Jag ska kämpa tills jag får blodsmak, det är ett som är säkert.
Idag är det orientering. Jag ska springa med M. Vi ska samla ihop kontrollerna tillsammans med F och E. Vi fyra hade MVG på orienteringen förra året och våran gympalärare vill inte att vi ska sänka oss, så vi har inte riktigt samma kriterier som de andra i samma årskurs. Gött är det. Vi får väl se hur det går, antagligen går det ganska bra. Det jobbiga är att M, som jag ska springa med, har grym kondition. Inte för att jag har dålig kondition, för det har jag verkligen inte, men det blir nog jobbigt att springa med henne. Vi får se om jag lyckas hålla samma tempo. Jag ska kämpa tills jag får blodsmak, det är ett som är säkert.
